Vid 13-tiden på måndagen stannade en man vid ett övergångsställe i centrala Stockholm. Enligt uppgift tog han fram sin telefon och ringde sin fru för att säga förlåt för att han varit dum.

Undrar vad han hade gjort?
Och; förlät hon honom?

Vad fan skulle jag göra, vart fan skulle jag ta vägen, utan mina fantastiska underbara vänner som stöttar mig i allt och som får mig att flyta vidare (jepp, som en kork!)?

Ju närmare man kommer vad man uppfattar som den kulturellt smutsiga kroppen, desto tydligare kvinnoprägel och lägre status får arbetet.

Jepp, hejdå livet.

När kvinnor började yrkesarbeta blev vi sandwichkvinnor, vi blev pressade från alla håll samtidigt.
Kvinnor sköter barn och familj samtidigt som vi utbildar oss och gör karriär, ska vara sexiga, ta hand om våra föräldrar när de blir äldre och ta hand om familjens sociala liv och semestrar.
Man sliter ut sig, det är för mycket på en gång.

Hejdå livet, here I come!

Uuuh... gick upp kl 06 imorse (märk väl att det är i sommartid räknat, dvs jag gick egentligen upp 05!) för att springa med karln till jobbet. Jo, på min lediga dag... Kan säga att det väl gick så där. Min Jogg-dagbok

På begäran: Detta springer jag i:
Jackan
Byxorna, ser gräsliga ut här men är supersnygga på!
Skorna
Skorna är av 2007 års Asicsmodell med pronationsstöd och geleinlägg. Skall hålla att springa ca 100 mil i, men redan nu känner jag av benhinnorna igen! Hm?

Hur som helst så kommer jag försöka ta igen den misslyckade morgonen ikväll...

Blev inringd till natten...
Jag hatar verkligen att jobba natt, inte för att jag inte pallar det för det gör jag verkligen, har inga problem att hålla mig vaken en hel natt. Natten är min sida av dygnet! Det är mest den här känslan av att komma hem till en tom säng. När jag var singel hade jag inga problem med det, då kunde man ju sova bort en hel dag liksom. Men som nu; karln gick hemifrån igår morse, han slutade 20 och jag började 20, jag slutade 07 och gissa när han började? Jo, 07 så klart. Ska åka o hämta honom på lunchen. Sköntowitch!

Så om jag nånsin blir singel igen (vilket jag verkligen inte hoppas!) ska jag bara jobba natt, och ha 7000 katter. Och så blir det ju såklart en rosa apartment igen...

Innan jag påbörjade mitt skift igår kväll, höll jag på att dö (/kvadda karlns not-so-shiny-anymore). Seriöst! All snöstorm hade gett en lagom moddig vägbana, så trots att jag körde i endast 30 i kurvorna höll jag först på att köra i diket (min sida av vägen), därefter i vägräcket (motsatt sida av vägen), efter det i vägräcket på min sida, och sist av allt var jag 2 mm från att köra in i körfältsvisaren. Allt detta under ca 5 sekunders tid = snabba vändningar... Det sjuka var att jag inte blev rädd, utan för varje potentiell krock jag såg komma framför mig, tänkte jag: Jaja, den som lever får se. Sen hade jag ju lite adrenalinpåslag efteråt vilket gjorde att jag hade en hel karavan med bilar efter mig som tyckte att det var onödigt av mig att köra 50 på 70väg.

Nähä, nu ska jag slänga mig i sängen och kolla lite Friends.

Var nyss hos käftis!
Inte ett hål hade jag :)
Jag är inte rädd för tandläkarn i sig, men det känns lite tyket att komma dit och få kritik för något som tillhör en själv... lite som att gå till frisören sören med sina kluvna hårtoppar och urväxta hårfärg, fast där är de mer diplomatiska.

Min tandläkare var jättetrevlig, jag stannade kvar en kvart extra och bara pratade...
Sen kostade besöket bara 276 kronor! För när man är under 29 har man kontrollerna subventionerade, rabattbelagda med 300 kr. Så jag kan lugnt fortsätta knalla till käftis i nästan 10 år till :)

Idag är det snöstorm. Stackars mina vitsippor.

Håller på att installera 17 expansionspack av Sims2, känns ju lagom moget, haha!
Funderar även på att bygga en grind runt soffbordet, så man kan få puzzla ifred!

Idag blir det mycket te, det känner jag på mig!

Det här är helt otroligt, men jag och Kärrol har pratat i telefon SJU timmar idag. Först 3,5 h imorse, och sen 3,5 h nu på kvällen. Jag even joggade med henne i lurarna! Vilket i sig gick jäkligt bra, för jag slog mitt personliga rekord (http://www.jogg.se/?sida=tdbok&todo=showall&what=add&id=30670). Thx Kärrol!

Nu har arbetet med C-uppsatsen så (äntligen?) börjat.
Inspirationen flödar, naturligtvis.

Häromkvällen flödade köket i sirenljus, = lokala pizzerian brann lite grann.
Dagen efter knackade farbror polisen på dörrn och frågade om vi sett något skumt... vilket vi naturligtvis inte hade gjort. Att man aldrig ska få känna sig betydelsefull!

Igår var det the big vaffelday, vilket naturligtvis var tvunget att firas.
Käkade 7 våfflor med massor av grädde o sylt! Bäst att bunkra upp inför sämre tider :)

Inatt kollade vi äntligen klart på Dexter-serien som vi lånade av Majjah O Niklas.
DET VAR DET VIDRIGASTE JAG SETT.
Inte så här i dagsljus, nu är det lugnt, men inatt....
Kollade första avsnitten i måndags, = Karin låg sömnlös och trodde det fanns kroppsdelar i kylen och läskiga mördarmaskiner i vardagsrummet (eller rättare sagt överallt utanför täcket).
Ringde Majjah på tisdagsmorgonen för ett terapisamtal.
Tack Majjah för peppen!
Natten till igår gick det riktigt bra, jag somnade väl förmodligen av ren utmattning.
Natten till idag hade jag lampan uppdimmad till max i sovrummet och dörren vidöppen. Inga mördare ska få stå och smyga på mig inte!
Drömde en MASSA skumma saker, jag var kompanjon till Dexter och hjälpte honom att mörka sanningen............ BLÄ.

Nu är vi supernyfikna på säsong 2, men jag tror jag ska vila upp psyket lite först. Blir en massa scrubs säsong 8 och dessprett säsong 5 ett tag framöver.

Igår var vi i E Stock och hälsade på Majjah, Niklas och deras lilla prinsessa Blixa. De hade det så fint! Och prinsessan var så underbart söt! Hon bara spann och kelade och busade och satt på axeln och var allmänt ljuvlig. Nu vill jag också ha en rynkig liten nakenfis!
Majjah lagade himla god soppa (jo jag hatar ju både soppa och purjolök MEN det här var heaven in my mun!) och Niklas gjorde goda ciabattas med mozarellaost. Yummie!

Och så fikade vi typ en hel dag, och myste i soffan tillsammans med lilla prinsessan.
SÅ glad att jag äntligen fick träffa my darling wife igen! Ska även ses i påsk, STÄMPLAT.

Mot kvällen var det ju dags för Sisters of Mercy... mina gamla kärlekar från tonåren.
Sisters är en mycket introvert del av mig. Uppskattningsvis 80% av alla gånger jag spekat Sisters har det skett i ensamhet i lurar.
Första delen av mina tonår betydde håström rubbet för mig (han bestämde vad jag åt och andra sjuka saker), andra delen var det Andrew Eldritch som rockade min värld. Ni som kände mig då minns den ständiga skinnjackan och solglajjorna inomhus. Jag var SÅ introvert, men samtidigt har jag nog inte varit lika utåtagerande, varken förr eller senare. Tnx to Eldritch.

I vilket fall som helst!
Förbandet (vilka det nu var) lät lite som Yvonne och var hyfsat lättlyssnade.
Sisters kom in efter den akademiska kvarten, vi stod längst fram och trängdes med karlar i grönt hår och tjejer i näthandskar.

Måste bara inflika att det fanns tre sorters människor på spelningen:
1. De som var svartklädda med bandtröjor, goggles, gasmasker o liknande. Korrekt klädda alltså.
2. De som förmodligen måste ha reagerat "va? var det idag??" och slängt på sig första bästa svarta trasa från garderoben.
3. De som förmodligen måste ha reagerat "va? var det NU?!" och sprungit iväg till tricken lika illa klädda som vanligt.
Själv var jag grymmast klädd, som alltid

Anyway!

Andrew Eldrich var rakad, han har gått från grym snygg svart frilla till nån blond Elton John-variant och nu alltså helt rakad. Vilket jag föredrar, på en karl i hans ålder. Han hade grymt snygga kläder också, jag stod och funderade på emellanåt vem han liknade... kom fram till att det var mikrofonkåt-Petter.
Han hade ett GRYMT rörelsemönster (Karln stod och gnällde om extrapyramidala biverkningar, but STILL)!

Hade hört rykten om att herr Eldritch numera skulle låta som grodan Kermit på speed, det stämde emellertid inte! Han lät precis lika grym som alltid! Och jag blev jättepositivt överraskad av både honom och bandet i övrigt!
Ena gitarristen såg ut som Thåström när han var ca 24 år, runt -81 så där... SÅ grym.
Karln som skötte trummaskinen såg btw ut som Pavarotti, eller Vreeswijk...
Och de körde Marian med rosa ljus så jag grät, speciellt under den delen då Eldritch sjunger på tyska, det är ju SÅ vackert.
De gjorde två returns och under det ena körde de både Lucretia (GRYMT) och Something fast... tårar igen!

Jag tog nästan 400 bilder, det är så skönt att stå längst fram och inte få med massa armar, huvuden mm på bilderna. Dock är ju min 3,2 px kamera inte det bästa redskapet i strålkastarsammanhang, men jag lägger upp några bilder i alla fall... och KLAGA inte, Eldritch har använt solglajjor konstant i snart 30 års tid, gömmer sig bakom 400 m3 rök och lider förmodligen av någon antisocial personlighetsstörning. Så det är inte BARA min kamera det är fel på!

Massor av kort på gitarristen i alla fall, han posade ju så snyggt, rockposer är mycket underskattade!
Och snyggt att de bytt ut alla syntslingor mot gitarrslingor, det bäddade sig gott om mitt rockhjärta!

TACK till karln som gav mig detta i yellowcläp!

På lördag blir det Sisters!
Har längtat så länge :) Ända sen Erik och jag skulle på Sisters i Malmö 2006 (fick inte tag på plåtar då).
Men nu ska vi på Sisters i Stocken istället! Plus våra respektive.

Jag o Karln ska även åka till Bagis och hälsa på Darling Majjah, Niklas och lilla Kissen! Längtar

Innan detta har jag dock seminarie i kursen Sjuksköterskan som ledare. Det kommer gå åt helvete känner jag, dels för att jag inte vart på några lektioner sen introduktionen, dels för att jag gjort en miljon andra saker då jag egentligen borde ha förberett den där jäkla arbetsplanen.
Det har gått väldigt dåligt de senaste veckorna. Ex: fick mitt första G på en salstenta; Speciell Farmakologi.

Ikväll kommer Karlns föräldrar hit så det har varit storstäd nu på förmiddagen. Storstäd + två intresserade katter = ingen bra kombination.

Har påbörjat Projekt Övertala Karln om att vi Behöver en Tredje Katt. Hittills går det sådär.