JAG FICK VG PÅ MIN FÖRSTA SALSTENTA I VÅRDVETENSKAP!!!!

Det här håller på att bli en I fly with you-dag, och jag vill inte att det ska bli en I fly with you-dag, för det betyder bara J the Snake, och J the Snake finns inte länge för mig, finns inte finns inte finns inte. Så skönt, men ibland så tomt.

Förr kunde man sitta och gråta och tänka "ja men i värsta fall", men nu har jag inte längre något i värsta fall, vilket på ett sätt är skönt, men på ett annat sätt är det empty empty space.

Jag brukar alltid säga att jag blir så glad av att jobba, men frågan är om det stämmer. Det där stället har tappat själen. Kvar finns bara en massa otrogna svin/karlar som drömmer om att vara otrogna, och som gärna diskuterar det. Och det är inte så enkelt som att gå därifrån, för jag har kvar den här besattheten, måste veta, måste vara beredd, måste härdas, måste förstå. Vad jag alltid glömmer bort är att jag bara blir räddare, ledsnare, argare, misstänksammare och mer förstörd än någonsin.

Man kan aldrig rycka på axlarna åt otrohet. Man kan aldrig bli nog härdad. Man vänjer sig aldrig.

En lobotomering kanske skulle sitta fint? för det här tar upp min tankeverksamhet stora delar av tiden.

Jag har sovit så dåligt på senaste, vet inte varför.

Inatt drömde jag att det kom in en styckmördare i min lägenhet, helt plötsligt bara. Jag satt med ryggen mot dörren och märkte inte att han kom in, förrän jag hade en kniv emot strupen.

Styckmördaren (fråga mig inte hur jag vet att han var det, han såg blodig ut och hade kniv) sade åt mig att sträcka ut mig raklång i badkaret. Jag grät och bad att få ringa ett sista samtal innan jag dog.

Styckmördaren räckte mig telefonen och jag slog numret. 0...

Styckmördaren avlägsnade snabbt och smidigt mitt huvud ifrån kroppen, och enligt den gamla myten var blodet kvar i hjärnan och försåg den med syre ett par minuter, så jag hann precis se allt av styckningen.

Vem står mig närmast? Jag antar att det var det som drömmen syftade på. Det är ju den man står närmast som man ringer i en sån här emergency situation (så att säga).

Ja, det är inte min tvättstuga i alla fall. Det vidrigt dåliga torkrummet i all ära, men i eftermiddags när jag skulle tvätta var NYCKELN borta! Efter ett par timmar återkom den, och jag kunde slänga in min tvätt. Dock har tjyvfan intresserat sig för mina trosor och Mattias strumpor, för de är borta! Inte alla, men tillräckligt många för att jag ska bli upprörd.

Efter en hård plugghelg med en stundande Västeråsresa i barmen har min iPod slutat koppla upp sig till datorn. Jag är så förbannat trött på det där slags appleföretaget att jag funderar på att bli självmordsbombare bara för att få se dem lida! HAHA

Är det den som vet allt/mest om mig?

Är det den som är lättillgängligast?

Är det mina föräldrar (många kanske skulle ta det som en självklarhet, men jag kan inte komma ifrån allt som har hänt)?

Är det den som jag vet aldrig, aldrig skulle svika?

Där satt den!

Det är ju DEN personen det är...!

Men... Vem ÄR det då?

Jag tror att den värsta PMSen är över nu.

I alla fall så älskar jag livet igen!

 

Och den underbaraste... Prins Charming(vill ha här nu!).

 

PLUS ATT JAG FÅR EN NY iPod!! JEEEEJ!