Nyss sade jag farväl till min katt. Min älskade lilla Sebbe, min finaste lilla Sebastian.
Just nu känns det hemskt, jag sitter och lipar som en stucken gris.
När Anki bar ner han till bilen jamade han så hjärtskärande, och jag ångrade mig så mycket och ville bara ta tillbaka honom, slänga 20-lappen i trappen och slita åt mig kattburen och ta upp honom till mitt skyddande hem.

Min älskade kisse, han har funnits hos mig så länge. Jag minns när han lapade tårar på min hals då jag grät som mest, hur han alltid kom och buffade på mig när jag var ledsen (och bets när jag var glad).

Grät när jag kom tillbaka till lägenheten och ingen liten kisse kom och mötte mig i dörren, hälsade mig välkommen med små tillgivna jamanden och ställde sig i köket och väntade på en fylld matskål.

Hoppas han får det bra nu i alla fall. Hoppas och tror.

Jag har så mycket förväntningar på den här veckan.
Måndag: PLUGGA (sista dagen)
Tisdag: Karro i Sthlm
Onsdag: Karro i Sthlm
Torsdag: TENTA + brännboll + tequila rose Sofie??
Fredag: Karln tar examen.

Förväntningarna är många och höga som vanligt, så vi får väl se hur det går
Solade för första gången på ETT HELT JÄVLA ÅR igår (ja, ett helt år sen, minns hur det var under studentveckan då jag gick upp tidiga mornar och pressade, men så var jag ju BRUNAST också, vilket jag KNAPPAST kommer vara i år)
Som vanligt är det stjärten och läppen som inte tål stryk, men nu envisas läppen med att bli FRÄKNIG också! Va fan.

Om jag klarar tentan är det Sofies skull, som gör att jag bara behöver läsa 17 sidor, istället för 15 centimeter papper.

Längtar till sommaren också, mycket, till flytten, till alla fina dagar, till jobbet, till... min underbara.